Så var det återigen det här med att hålla bloggen vid liv. Mycket har hänt det senaste halvåret och jag är väl inte riktigt redo att skriva om det ännu. En dag kanske jag gör det, men verkligen inte nu. Emilio växer så det knakar. Han är en vacker lite pojke med ett djävulskt humör, precis som sin mor. Han är antingen eller, svart eller vit. Antingen så flyter dagarna på, eller så ska han trotsa sig igenom dom. Hur kan det finnas så mycket vilja i en sån liten kropp? Jag är självklart stolt över att han visar sina känslor så bra, att han visar vad han tycker och känner. Och jag respekterar honom för det. Dock inte alltid accepterar, men det hör ju till uppfostran.


Idag ska vi söka dagisplats. Känns väldigt läskigt, min bebis blir stor!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kolla in Milosbloppis på instagram.

Följer varje steg du tar ?

Rebecca har jobbat natt tre nätter i rad nu. Men imorse gick hon äntligen av sista passet, imorgon blir det förmiddag för henne. Nattpassen blir jobbiga för oss alla. Hon får inte den sömnen hon behöver när hon kommer hem, Emilio skriker oftast varje...

Hej mamma!

Med blandade känslor har vi nu tagit tag i ansökan om förskola. Vi var överens redan från början att vi inte ville sätta Emilio på förskola innan 1,5 år. Men nu känns det som att han börjar bli redo för det. Önskar att jag kunde känna detsamma. Men j...