Hej mamma!

Med blandade känslor har vi nu tagit tag i ansökan om förskola. Vi var överens redan från början att vi inte ville sätta Emilio på förskola innan 1,5 år. Men nu känns det som att han börjar bli redo för det. Önskar att jag kunde känna detsamma. Men jag vet så väl att vi behöver komma ifrån varandra, att han behöver få komma ut mer och göra av med all den energin han har, och jag måste skaffa mig ett jobb. Men jag är kluven på vad jag vill göra. Är rädd för att mitt knä inte kommer palla med att sätta plattor, men samtidigt så kan jag inte tänka mig att göra något annat heller. Jag älskar byggbranschen och allt där till. Det får helt enkelt bära eller brista. Ge mig ett jobb någon! 1a oktober är mina mammadagar slut. Nu sover mini middag och jag ska ta tag i städningen.

Så var det återigen det här med att hålla bloggen vid liv. Mycket har hänt det senaste halvåret och jag är väl inte riktigt redo att skriva om det ännu. En dag kanske jag gör det, men verkligen inte nu. Emilio växer så det knakar. Han är en vacker lite pojke med ett djävulskt humör, precis som sin mor. Han är antingen eller, svart eller vit. Antingen så flyter dagarna på, eller så ska han trotsa sig igenom dom. Hur kan det finnas så mycket vilja i en sån liten kropp? Jag är självklart stolt över att han visar sina känslor så bra, att han visar vad han tycker och känner. Och jag respekterar honom för det. Dock inte alltid accepterar, men det hör ju till uppfostran.


Idag ska vi söka dagisplats. Känns väldigt läskigt, min bebis blir stor!