Inatt bröt helvetet ut. När jag skulle gå upp och lägga mig ser jag till min stora förvåning att Emilio har spytt ner sig själv och sin säng, men sover så lugnt och stilla. Jag hörde att han hostade till lite tidigare, men inget jag reflekterade över. Han har alltid skrikit och gråtit innan när han har spytt så han måste verkligen ha spytt i sömnen, bara vänt sig om och sedan somnat om. Mammas lilla älskling. Så vid 01 inatt fick jag väcka honom och kasta honom i badet. Efter det så somnade han om, sen spydde han ytterligare 5 ggr till tills vi gav upp och gick upp. Han har 39 graders feber och det enda som har dugit för honom idag är famnen, han har varit som en liten bebis. Jätte mysigt, synd bara att det är pga magsjukan. Nu sover han och jag hoppas att natten blir lugn!

Idag var vi ute och lekte en sväng. Herr storm är så himla osäker på sig själv när det gäller att gå utomhus, det fungerar om han är jätte pigg och jätte glad och har converse på sig. Men i vinterskor, galonisar och tjocka tröjor sätter han sig bara ner och grinar. Men å andra sidan så har han inte ens gått i en månad än, så han är duktig ändå som faktiskt kan gå i skor utomhus, tycker jag iaf! När vi kom in åt vi lite våfflor, ingen jätte hit för lilleman, men å andra sidan äter han inte sånt som dom flesta andra barn äter. Emilio vill ha utländsk mat, mat som smakar! Det är nog hans libanesiska gener som spökar där tror jag! :)

Idag ska andra mamman ut och slå klackarna i taket, eller ja, snarare sina sneakers. Det innebär att jag får vara hemma eftersom våran lilla skrikapa vägrar att sova om nätterna. Har funderat mycket kring nattskräck men fått förklarat för mig att barnet måste sova för att ha det, att dom inte är vid medvetandet. Men Emilio är vid medvetandet och skriken går som på rutin, strax efter kl 02:15 drar han igång, varje natt. Ingenting duger, vad man än gör. Emilio har sovit i egen säng sen han var 3 månader och i eget rum sen han var 6 månader. Nu vid 1 års ålder sover han återigen inne hos mamma och mamma. Det är något frustrerande. Det är riktigt jävla skit jobbigt faktiskt! Både jag och Rebecca håller på att gå in i väggen. Man känner sig så hjälplös, det är ju självklart inte lätt för honom eller. Vad ska man göra?

Emilio har hunnit blivit 1år, den 22 januari 19:04 2013 föddes världens finaste lilla

kille. Han hade ett litet kalas för sina kompisar! 

(Gott med kex tycker Emilio, som dessutom hade 39 graders feber från sina sprutor)

  (Tååårta!)

( Alexia says: Dad we're out of chocolate!)

(Emilio & Alexia)

(Märta)

  (Billy)

(Syskonen Märta & Billy)

(Lilla Gry)

(Felix)

(Kusinerna Felix och Gry)

(Felix)

Dagen börjar med lingongrova, en bit banan, rån och lite mat. Nu är vi på väg till Gävle för att leka med Oliver, och hans mamma Alexandra såklart! Äntligen, efter 3 svängar magsjuka, två feberveckor och allt julbestyr! :)

Emilios jul började redan den 23e då vi hade gudmor Christine här på uppesittarkväll

med snackas och vin. Okej, jag erkänner. Jag var den enda som drack vin efter att Emilio

hade lagt sig men bingolotto är ju sååå tråkigt. Rebecca och C däremor satt fastklistrade som

två nördar och spelade. Emilio fick sin julklapp, en leksaksgrill med grönsaker och kött. Man kan tom

tända den så den låter och blinkar. Passar perfekt till sommaren, då kan han stå ute på altan och

grilla med mamma. 

(Emilio med en av sina gudmödrar, Christine)

Ett litet kort nattinlägg. Imorgon går vi in på sjunde dagen med Emilios feber, det betyder ringa doktorn, igen. Han har börjat äta dåligt, som han alltid gör när han inte är kry. Han sitter mest och vevar med armarna och vägrar öppna munnen, så därför blev det donken mat idag. Tokiga kille, det är det enda han äter när han matvägrar allt annat. Och mycket riktigt, han mumsade pommes, äpple och hamburgare utan att säga ett knyst. Han fick ju även en leksak i sitt happy meal, en sån man sätter på golvet och drar bakåt och vips så åker den fram längs golvet själv, och Emilio efter. Väldigt roligt tyckte han! Hoppas verkligen att febern är borta imorgon så han kan bli sitt vanliga tokglada och energiska jag igen.
Ciao!